Kangaroo Island

Tisdag 12 dec

Checkade ut från vandrarhemmet i Adelaide och väntade in Camperwild’s van som hämtade upp oss kl 15:30. Vi var 11 personer plus guide (Kylie) som satt i en fullpackad Toyota Landcruiser som tog oss ned till Cape Jervis i tilltagande regn…

Landcruiser med trailer och swags på taket

En kort färd med fiskebåt ca 45 minuter över till Kangaroo Island. Vi stannade till på en mack där vi tankade och köpte lite öl. Stannade på östkusten och började samla ved till lägerelden. Vi nådde ett flodutlopp mellan Cape Coutts och Cape St Alban där vi gjorde upp eld. Beredda ut våra ground tarps och swags som låg lastade på Landcruiserns tak. Solnedgången var magisk på en mörk turkos himmel med lila moln. Havet och fastlandet såg overkliga ut, som en tavla.

Återvände till lägret via floden och där grillade vi kängurusamt bakade potatis i glödbädden. Det var jättegott (fast Cissi var inte så imponerad av kängurun). Efter kaffet var klockan 22:30 och vi gav oss ner till stranden igen och gick lite vänster mot klipporna. Där hittade vi två små pingviner som sprungit in i en grotta på stranden. Det fanns också en stor krabba där. Fullmånen var nu uppe och lämnade stranden badande i ett blekt sken. Återvände till lägret och somnade gott i swagen.

Onsdag 13 dec

Vaknade tidigt (06:45) och åt frukost. Cissi och jag hann med en promenad på stranden där hon samlade snäckor. Sedan gav vi oss av till Seal Bay på sydkusten. Vår guide berättade för oss om hur sälarna simmar ut utanför det skyddande revet till The Southern Ocean för att fiska i tre dygn. Sedan återvänder de och sover i sanden i nästkommande tre dygn. Vi kom nära och tittade på dem en bra stund.

Åkte sedan till Little Sahara där vi åkte sandboard i sanddynerna. Jättehäftigt, men varmt. Påminde mig också om hur mycket jag saknat snowboardingen under denna missade snösäsong på södra halvklotet.

Sandboarding in Little Sahara

På något sätt hade batteriet i Landcruisern dött, så vi fick koppla loss trailern och putta igång den tillsammans. Väl igång gav vi oss av längs vägen och hamnade på ett roadhouse där vi åt goda sandwiches till lunch.

Efter lunch hittade vi en otroligt fin strand med en rauk som såg ut som en tekanna. Tre ålkråkor satt på den och spejade på oss. Vattnet var smaragdgrönt och varmt. Jag spelade lite beachvolleyboll medan Cissi löste korsord. Efter alltför kort tid fortsatte vi in i skogen och såg en mängd slöa koalor i eukalyptusträden. En var nere på marken och gick väldigt lustigt.

Färden gick vidare till Remarkable Rocks och Admiral Arch där vi såg en koloni nya zealändska Fur Seals. På väg tillbaka till campet hittade vi en oskygg känguru som vi klappade.

Remarkable Rocks
King Kong’s head

Vårt nya läger låg en bra bit in i bushen. Vi samlade ved och beundrade Blackboys (Grasstrees) i skenet från lägerelden. Vi kokade pasta och grillade veggies och fick dessutom påhälsning av två possums som lyckades attackera en ryggsäck och äta upp ägarens Snickers innan vi sjasade iväg dem.

Torsdag 14 dec

På morgonen åt vi frukost och lastade all utrustning. När alla utom guiden satt i bilen lossnade plötsligt handbromsen och vi brakade bakåt in i ett träd och förstörde en baklykta. När vi fått upp bilen på vägen igen var vi ordentligt uppvärmda inför dagen…

Vi körde till åtta kilometer lång bushwalk som ledde till en vild strand med stora kalkstens- och granitgrottor. Där käkade vi lunch och spanade efter pingviner.

Utloppet till en öde strand

Jag vadade in i en grotta som ledde till en annan. Hittade en inskrift från 1850-talet längst in i grottan. Vandrade tillbaka till bilen och tog ett stopp på en magnifik strand med höga vågor där vi badade. Sedan bar det tillbaka till civilisationen i Penneshaw där vi väntade in båten som tog oss tillbaka. Cissi och jag satt på taket på båten och såg en säl som lekte framför båten. Väl tillbaka i Adelaide vid 21-tiden smällde vi i oss en familjepizza.

Annonser

Heysen Trail, SA (Australien)

Biluthyrningen tabbade sig. Ca 2 timmar sena kom vi iväg. Det hällregnade och givetvis gick vindrutetorkarna sönder. Andrew och Niclas försökte laga dem med lite ståltråd, men det höll bara 1 km. En vindrutetorkare var lös, så Andrew använde den från passagerarsätet manuellt. Vi ringde uthyrningen från en mack och väntade i regnet på nästa bil. Ytterligare en timme sena kom vi iväg. Vi körde fel lite grann och gjorde en hel del u-svängar. När vi äntligen kom fram till Hallet mötte vi resten av gänget. Genomblöta, frusna och arga med blöt karta. Jag kunde nästan inte hålla mig för skratt. Men vi höll god min och gick en och en halv timma. Sedan började det mörkna och jag, Ola och Andrew rekade lägerplats. Den enda platsen som var acceptabel låg farligt nära en liten creek, men vi tog chansen.

Landskapet var precis som norra England med gröna kullar, och ganska brant. Nu låg dimman tät och det ösregnade. Jag och Ola slet med mitt tält och fick upp det hyfsat fort. Tur att jag har satt upp det några gånger vid det här laget! De andra gjorde ett bra jobb också. Medan vi satte upp tältet stod Olas Trangia och puttrade risotto som var gott att slänga i sig innan vi flydde in i tältet. Många av de mer ovana struntade i middagen, vilket ju kan vara ödesdigert…

På morgonen beslöt sig alla utom jag, Ola, Andrew, Sarah och Lars för att vända tillbaka och åka hem. Vi fem stannade kvar och efter lite uppdelning av bränsle så gav vår grupp sig av till fots. Det var tur att jag var ihärdig när jag tyckte att vi skulle ha matlag istället för gemensam mat då vi planerade (tack till svenska militärtjänsten). Vi fem blev rikligt belönade då det slutade regna och solen stack fram genom molnen som skingrades. Vi nådde Mt Bryan (som mer var en kulle egentligen!) på 936 m. Det blåste nåt otroligt så när vinden högg tag i säcken fick man korrigera stegen för att inte ramla. Vi stötte också på ett gammalt fårhus murat med flaskor i cementen! Efter ett tag nådde vi vägen nere i dalen och traskade längs den ända fram till det övergivna skolhuset som vi skulle slagit läger i natten innan om planeringen funkat. Vi hängde upp våra grejor och åt lunch. Sedan gick vi utan säckarna på en eftermiddagstur upp i det kulliga landskapet. Vi såg papegojor, kängurur och underbar natur. Sedan gick vi tillbaka och började samla ihop lite ved till eldstaden. Utanför blåste det fortfarande en hel del, så det var riktigt mysigt att sitta i det gamla skolhuset. Jag tog på mig underställ, stickad tröja och fleece och tog med mig liggunderlag och whisky ut och la mig för att titta på stjärnorna och jag låg där och tittade säkert 1 timme. Gud vad skönt det var! När jag väl kom in hade de andra fått upp en bra temperatur vid brasan och vi rostade marshmallows. Vi pratade om Trailwalker-tävlingen en stund, och om Tintin! Jag försökte komma på alla album, men jag tror inte jag kom upp i alla 23 tyvärr. Sedan gick vi och la oss.

Söndagen var solig och varm och vi lagade pannkakor och havregrynsgröt till frukost. Efter att ha packat i ordning allt gav vi oss tillbaka mot bilen. Vi gick en lite annorlunda väg tillbaka och hade en härlig lunch på en topp med bra utsikt. Vi hade en kafferast på en annan topp och jag smög mig på en känguru och fick några bra bilder. Men nu har jag sett så många kängurur att jag inte vill slösa mer film på dem. Vi nådde bilen vid fyra-tiden och körde tillbaka till Adelaide. Nöjda, matta men lyckliga!

South Coast Track, Tasmanien (Australien)

Två veckors ren vildmark runt Tasmaniens sydkust. Tåg från Adelaide till Melbourne. Färja från Melbourne till Tasmanien. Sedan har vi inte löst någon transport. Vare sig till Hobart eller till Cockle Creek från Hobart. Vi funderar på att lifta.

Förberedelser

Jag och Andrew handlade mat på Coles i Adelaide. Allt är strängt ransonerat. Vi köpte miljarder plastpåsar som vi spenderat hela kvällen med att packa. Just nu har vi 11 prydliga påsar med 3 frukostar, luncher, middagar separat packade, 3 påsar med 11 GORP-påsar och 1 kaffepåsar vardera. Hela kalaset går på ca $8 per dag per person, vilket är bra jobbat. Då fick vi dessutom hur mycket havregryn som helst över! Dessutom laminerade vi kartan. I morgon ska jag fotokopiera kartan så att alla har varsin. Simon ringde. Han har kommit fram till Sydney lyckligt. Nu är det midnatt och hon är 16.30 hemma.

Gjorde några kompletterande inköp inför resan: tvål, duct tape, innersovsäck i fleece samt en grip till Trangia. Kopierade guideboken samt kartan och lämnade tillbaka böcker på biblioteket. På grund av vissa logistiska missar fick jag cykla till stan och tillbaka inte mindre än tre gånger idag! Eftermiddagen och kvällen har gått åt till att skära presenning och packa all utrustning. Jag önskar jag hade en våg, för nu är ryggsäcken förbannat tung! Mat, vatten och bränsle väger ju sitt. Klätterutrustning och kläder väger också en del. Kök, diskborste, diskmedel, hygienartiklar, regnställ, batterier, kamera, film, ficklampa, kniv, karta, kompass etc etc gör att säcken nog är uppe i närmare 30 kg.
Ola har kommit hit med alla sina grejor och håller på att packa just nu i vardagsrummet. Andrew sliter med sin uppsats och packar samtidigt. Jag är klar med både skola och packning. Nu ska jag skriva brev till Cissi och sedan gå och lägga mig.

Adelaide-Hobart

Tåget Overland mellan Adelaide och Melbourne försenat nästan 1 timme. Två tråkiga filmer visades. Jag och Ola köpte mikrad kyckling och nudlar i restaurangvagnen. Svenska tåg är bra mycket bättre!
Checkade in på ett vandrahem i Chinatown. Vaknade tidigt (6.15) och tog taxi till färjan Spirit of Tasmania. Buffet – all you can eat! Frukost, lunch och middag. Andrew och jag njöt av middagen och mådde gott medans 90% av passagerarna led av sjösjuka på grund av de vilda vågorna mellan Australien och Tasmanien.

Väl i Devonport tog vi in på Molly Malone’s med irländsk pub, som tyvärr var stängd när vi kom dit. Pratade med en kille från SF, CA som bodde i samma rum som oss.
På Backpacker’s Barn köpte jag och Ola damasker: ett mycket bra köp skulle det visa sig. Vi registrerade oss och fick tips av ägaren om the South Coast. Bussen till Hobart var full, så vi gick till motorvägen och började lifta. Ola fick lift först. Jag och Andrew fick lift halvvägs till Launceston av en rallyförare. Resten av vägen av en ultrakristen kultmedlem av Unification Church. Han hävdade att Gud var med honom inför varje vansinnesomkörning och jag blev övertygad att om vi överlevde denna bilfärd så kan vi klara av vad som helst i vildmarken sedan…

Liftandes till Hobart

Turligt nog mötte vi Ola utanför Transit Backpacker’s i Hobart. Checkade in och gick till Salamanca och åt kinesiskt. Andrew fixade skjuts av två amerikanska (södern) killar till Cockle Creek, som bodde i grannrummet på vandrarhemmet. Vi betalade en dags bilhyra åt dem ($20 vardera) vilket var bra billigt för att komma till världens ände.

Insteget

Började vandra efter att ha bytt några ord med en kille som solo:at hela vägen, samt en ranger som utantvekan måste varit bög. Mötte ett återvändande party som var imponerade av våra 34 kg packningar. Vandrade längs myr-landskap och gles skog. Campade vid South Cape Rivulet. Stor sandbank. Såg två väldigt oskygga wallabyer. Hängde vår packning.

Nästa landmassa bortom denna sten är Antarktis

Nästa dag började vi med att simma över det strömma utflödet av South Cape Rivulet. Vandrade över South Cape Range (höjd 429 möh). Terräng regnskog och lerigt. Jag snubblade och slog upp jack i pannan. Slog läger vid Granite Beach. Andrew råkade döda en närgången wallaby. Hämtade vatten (som vi renade genom pumpen) från ett vattenfall.

Rytande iskalla Southern Ocean

Vandrade längs Granite Beach där vi såg enorma sjögräs och en rutten strandad säl, samt havsörn! Kom ut i Surprise Bay och beundrade utsikten. Vadade (drygt midjedjupt) över. Fortsatte mot New River Lagoon. Högt vatten, så vi gick obanat (väldigt tätt; och vi rev oss ordentligt). Traskade över den enorma sandbanken. Tvekade över vadningen, men gjorde det till slut. Kallt, men härligt när vi väl var över. Firade med en skål i Whisky. Slog läger och Ola tillkännagav att han skulle vända tillbaka. Svårt beslut som satte igång många tankar hos oss alla…

Vad vid Tasmaniens södra kust

The Split

Splittade mat och bränsle och kök på morgonen. Ola vände tillbaka och jag och Andrew rodde över New River Lagoons utflöde i hård vind. Gick längs Prion Beach i hård blåst. Turades om att bryta vinden.

Sandön rör sig hela tiden - en vit fläck på kartan

På avstånd såg vi en Tasmansk pungdjävul. Samlade vatten från en flod och fortsatte över Menzies Bluff till Deadman’s Bay. Ösregn, så vi slog läger efter att ha ätit lunch. Vilade hela eftermiddagen. Tvättade mig på kvällen och vi lagade lunch.

Ironbound Range-bestigning

Besteg Ironbound Range genom 900 höjdmeters regnskog. Fuktigt, mossigt och haglade på oss vid toppen. Samlade vatten i en hög bäck (ingen puritab). Värmde drinkmixen och åt digestive och choklad. Såg ända bort till Cox Bight från toppen. Nedgången var i öppen terräng. Slog läger vid Louisa River (i en skogsdunge).

På väg upp genom tät och lerig skog

Drygt halvvägs

Nästa dag vandrade vi över Louisa Plains, lunch vid Point Eric, sedan norrut genom Southwest Conservation Area. Fina boardwalks ända till Melaleuca. Fint väder. 32 km den dagen! Pasta samt organisering av utrustning, bränsle och mat.

Regnbåge över leriga myrar

Såg världens regnbåge på morgonen. Småduggade, fast vi fick sedan fint väder hela vägen till Bathurst Narrows där vi rodde över och lunchade på nordsidan. Vidunderlig utsikt. Lite senare i en brant backe tappade jag nästan balansen men fick turligt nog tag i ett rep som var fastgjort precis just när jag behövde det! Campade efter att ha korsat Spring River över en trädstock. Lerig terräng.

Balans

Lera, skogsbrand och inflammerad hälsena

Helvetesdagen började med uppgången på Lost World Plateu. Över knäna i lera 3 ggr under en halvtimme. Andrew’s hälsena dålig. Skar upp sitt liggunderlag för att få en platta för hälen. Det gick sakta för oss och vi nådde Crossing River efter mörkrets inbrott. Gick drygt 10 timmar i sträck.

Vad i de djupa skogspartierna

Blöta kängor och leriga damasker och byxor. Såg en stor skogsbrand på avstånd (söderut). Den förföljde oss på ca 2 dygns avstånd några dagar, vilket gjorde att vi gick i rask takt. Den växte sig så stor att den fick sitt eget vädersystem omkring sig! Fascinerande, men lite skrämmande.

Ännu mer lera

Crossing River till Junction var lerigt, men McKays Track norrut till Scott’s Peak var ännu lerigare! Nådde till slut campingplatsen och käkade lunch efter att ha avregistrerat oss. Satte oss vid vägkorsningen och väntade på lift. Vid skymningen började det regna så vi återvände till campingplatsen och satte upp tält. Käkade middag i regnskyddet som fanns där. Sov.

Framme…?

Jag packade ihop tält medan Andrew gick upp till korsningen. Helt ensamma i området (inga fiskare och inga campare). Jag packade mitt topplock med regnställ, müslibars, choklad och vatten och började gå. Andrew stannade med sin egen och resten av min packning. Mötte två indonesiska fågelskådare som jag bad plocka upp oss ifall vi fortfarande var kvar när de skulle hem på kvällen. Gick ca 13 km innan de + Andrew kom och plockade upp mig. Som tur var skulle de återvände tidigare än de tänkt. Vi blev avsläppta strax utanför Maydena. Fick lift efter ca 1½ timme av en schweiziska ända till Hobart och vårt vandrarhem Transit Backpackers. Vi köpte mat och gjorde 6 STORA burgare och 4 kalkon och Colslaw Sandwiches. Åt tills jag var tvungen att lägga mig ner. Diskade och duschade och somnade.

Gammon Ranges, SA (Australien)

Vägförhållandena i öknen är inte så milda. Punkteringen på väg till insteget fick oss att åka på reservhjul…

Ökenpunktering...
Läger vid uttorkad flodbädd
Läger vid uttorkad flodbädd
Mytomspunnen kanjon långt in i öknen
Mytomspunnen kanjon långt in i öknen
Torrt och varmt

Vi bestämde oss för att bestiga St Mary’s Peak (South Australias högsta punkt). Ingen enorm klättring (1170 möh), men vidunderlig utsikt. Dessutom ville vi fånga soluppgången på väg upp så vi satte klockan på 4:30 på morgonen. Behövdes inte dock, strax efter 4:00 vaknade vi av ett vrål. Det visade sig att en av medresenärerna väcktes av att en spindel (en gråsvart hårig krabat, stor som en vuxen karls näve) klättrade upp på hans ansikte medans vi sov. En av tjusningarna med att sova under bar himmel i australiensiska öknen!

Ascent sunrise
St Mary's Peak (South Australia)
Berg på sned.

Till slut var vi mätta på öken, reptiler, punkteringar och berg och körde den långa vägen hem till Adelaide igen.

Driving home...

Wilpena Pound, SA (Australien)

25 augusti

Jag, Ola, Andrew och Heiko gav oss av torsdags kväll i Valianten. Destination Wilpena Pound i Flinders Ranges för att klättra. Vi lämnade Adelaide vid 22.30-tiden. Vägen till Flinders är lång och rak. Jag körde större delen av sträckan. Under 4 timmar mötte vi 5 fordon. Hur ödsligt som helst. Vi slog upp tältet i en liten outback town och sov några timmar innan bensinstationen öppnade. Tankade och köpte kaffe och ny propangasflaska och körde sedan vidare. Att ta sig till campingplatsen var ett helt företag. En 4WD hade varit bra! Vädret var ganska dåligt, och risken för regn var stor hela tiden. Korta skurar gjorde att vi inte klättrade på fredagen. Vi gick till vänster och undersökte klippan och tyckte att den verkade porös och lös. Inget bra tecken. Istället vandrade vi upp till the Top Camp, vidare upp i Central Gully (där vi tog vatten i vattenfallet) och upp på toppen av Wilpena Pound. Beundrade utsikten ett tag och vandrade sedan ner mot campingen igen. Väl nere grillade vi stekar som Andrew marinerat och drack lite whisky vid elden.

26 augusti

Lördagen började bra med sol och blå himmel. Vi åt frukost, packade våra grejor och gav oss av. Såg en känguru på vägen. Vi nådde återigen the Top Camp där vi tog lite kort och spanade efter en bra led. Vi placerade vattenflaskor under i ett vattenfall för att fylla dem. Det fanns inga faciliteter på campingplatsen nämligen. Andrew och Ola tog topprep och jag och Heiko gav oss av för att leda Hair, en grad 9 på 65 m (två replängder minst). Första pitchen gick hyfsat, även om jag blev så pumpad att jag ”föll”. Ryggsäcken gjorde sitt, liksom den lösa stentypen. Ett fotgrepp lossnade för mig. Jag är glad att jag inte ledde. Heiko fortsatte sedan, men klättrade fel, svor över den lösa stenen och klättrade tillbaka. Han satte en cam, och jag var sedan tvungen att fira ner honom till en avsats i camen. Han fick backtracka lite och sedan försöka igen. Då lossnade en STOR stenbumling som han haft fötterna på. Camen höll som tur var, men leden är numera förstörd… Det var Heikos första fall på natural pro. Det var ingen idé att fortsätta så han klättrade tillbaka och vi riggade ytterligare säkring i belayen på första pitchen. Sedan var det bara att fira ner sig igen. Väl nere började vi diskutera hur vi skulle få tag i den kvarlämnade utrustningen. Eftersom klockan var närmare 15.30 bestämde vi oss för att vänta till dagen efter eftersom det skulle hinna bli mörkt. Vi mötte upp med Ola och Andrew och gick ner till lägret. Jag och Ola vandrade upp på en kulle i närheten och spanade. Naturen här är helt underbar. Sedan lägereld, öl, pasta och chili och den sista whiskyn. Trötta och matta la vi oss.

27 augusti

Jag och Heiko fick låna ett 100 m statiskt rep av Justin som hängde ihop med Bernard och Adam (som vi förresten mötte i Mt. Arapiles för två veckor sedan!). Men eftersom de skulle tillbaka till Adelaide vid 14-tiden var vi tvungna att skynda oss. Vi lämnade lägret strax efter 8 och var uppe vid top camp vid 9.30. Fortsatte beslutsamt upp till toppen där jag var tvungen att offra mina kalsonger som toapapper. Skita på toppen av berg är ju alltid kul. Buskagen däruppe var så höga att man inte såg sina fötter, så lite ormparanoia hade man nog. Vi riggade repet och Heiko firade ner sig och städade. När han var färdig och jag drog upp repet insåg jag att han glömt sin ryggsäck hos mig. Så jag fick gå hela vägen ner längs Central Gully med två säckar. Eftersom det är i det närmaste klättring som gäller firade jag ner säckarna med klätterrepet längs vattenfallet. Som tur var kom Bernard och Adam från sin avslutade klättring och de hjälpte mig med en av säckarna ner till top camp. Därefter vandrade jag neråt med säckarna ända till vårt läger. Jag var nere vid 12.45. Vi packade ihop våra saker, lämnade tillbaka repet till Justin och gav oss av. Vi såg kängurur och emuer på vägen. Vi stannade i Pt Wakefield och tankade och käkade hamburgare. Sedan raka vägen till Adelaide.

Mt. Arapiles, Victoria (Australien)

Torsdag

Efter föreläsningarna på torsdagen var jag inblandad i en bilolycka på South Tce. Grönt för mig och rött för en kille som trots detta ville hinna över korsningen. Gasen i botten resulterade i att han klippte mig i 70 knyck. Kofångaren tog höger vad och min hjälm och axel krossade hans vindruta. Jag studsade över taket och ner på asfalten. Min cykel flög 20 m nästan in på andra körbanan. Jag kravlade mig av gatan och svarade på frågor. Två vittnen gav mig sitt namn och telefonnummer, medans en tredje person ringde ambulansen. Ambulansföraren frågade hur det var med mig och jag sa att det inte behövdes någon vård, men när han fick se vindrutan och min knäckta hjälm kom han och hans kollega med bår och stödkrage och jag fick åka till RAH för röntgen, stelkrampspruta och blodprov. Andrew kom upp och vi tog en taxi hem efter jag var färdig. Taxichauffören hade hört om min olycka på radion!

Väl hemma packade jag blixtsnabbt. Haltade ut till vår bil och vi åkte och handlade. Jag satt på bilen utanför och väntade. Mådde lite halvdåligt, men köpte starka Merysyndol painkillers som jag levde på hela helgen. Sedan körde vi 6 timmar till Mt Arapiles i Victoria. Vi blev stoppade av polisen för en random breath test. Klarade oss förstås, men vi blev tillsagda att byta framlykta. Vi gjorde ett ärligt försök, men det fanns inga lyktor på bensinstationen, så vi åkte på krångliga småvägar runt poliskontrollen och fortsatte sedan mot Victoria. Slog läger på en campingplats vid Arapiles fot.

Fredag

Vaknade vid 10-tiden på fredagen och lagade god frukost. Klättrade en double pitch (två replängder) grad 9. Såg en stor fet ödla, och två vilda kängurur. Ont i benen efter olyckan så jag stönade nästan hela tiden.
Körde en sväng till Natimuk och köpte lite slingor, karbiner och quickdraws på eftermiddagen.

Lördag

Tidig uppstigning och snabb frukost på lördagen. Vi klättrade en 170 meters vägg (Syrinx) med 6 belaystations. Wojtek såg en Redback och Andrew hittade ett par gamla trosor på tredje belaystationen! Tog 7½ timme och när vi kom upp till sista stationen mörknade det snabbt. Vi gick nerför the Central Gully med ficklampor. Drack sedan öl och whisky som vi gjort oss väl förtjänta av utanför tälten vid lägret.

Söndag

Söndagen inleddes med en double pitch grad 13 med överhäng. Såå härligt. Vi firade ner från två bultar med dubbelrep (50 m). Sedan klättrade vi Agamemnon, en chimney singlepitch 10. Jag dyrkade upp Valianten med min Leatherman när jag skulle hämta snacks. Andrew körde ner handen i en bikupa och blev stucken på handen. Han firade ner sig kvickt och la ner klättringen för dagen. Jag gjorde leden och städade upp kilar och friends. Sedan firade vi återigen nerför med dubbelrep 50 m. Vi packade ihop våra grejor och körde hemåt framåt eftermiddagen.