Syltraversen

En långhelg på hösten för att göra Syltraversen är uppiggande. Viss klättervana krävs utrustningsmässigt. Vi tog med egna selar, karbiner, slingor och ett dynamiskt rep för firning och säkring. Ankare fanns (2002).

Säkrar på väg upp på Syltraversens pinnacklar
Säkrar på väg upp på Syltraversens pinnacklar

Gudomlig utsikt, och hela turen tog ca 13 timmar! Vi var rustade för höst, men fick så klart vinterns första snöfall på oss under första natten. Det låg gott om det mellan pinnacklarna och syltoppen!

Annonser

Wilpena Pound, SA (Australien)

25 augusti

Jag, Ola, Andrew och Heiko gav oss av torsdags kväll i Valianten. Destination Wilpena Pound i Flinders Ranges för att klättra. Vi lämnade Adelaide vid 22.30-tiden. Vägen till Flinders är lång och rak. Jag körde större delen av sträckan. Under 4 timmar mötte vi 5 fordon. Hur ödsligt som helst. Vi slog upp tältet i en liten outback town och sov några timmar innan bensinstationen öppnade. Tankade och köpte kaffe och ny propangasflaska och körde sedan vidare. Att ta sig till campingplatsen var ett helt företag. En 4WD hade varit bra! Vädret var ganska dåligt, och risken för regn var stor hela tiden. Korta skurar gjorde att vi inte klättrade på fredagen. Vi gick till vänster och undersökte klippan och tyckte att den verkade porös och lös. Inget bra tecken. Istället vandrade vi upp till the Top Camp, vidare upp i Central Gully (där vi tog vatten i vattenfallet) och upp på toppen av Wilpena Pound. Beundrade utsikten ett tag och vandrade sedan ner mot campingen igen. Väl nere grillade vi stekar som Andrew marinerat och drack lite whisky vid elden.

26 augusti

Lördagen började bra med sol och blå himmel. Vi åt frukost, packade våra grejor och gav oss av. Såg en känguru på vägen. Vi nådde återigen the Top Camp där vi tog lite kort och spanade efter en bra led. Vi placerade vattenflaskor under i ett vattenfall för att fylla dem. Det fanns inga faciliteter på campingplatsen nämligen. Andrew och Ola tog topprep och jag och Heiko gav oss av för att leda Hair, en grad 9 på 65 m (två replängder minst). Första pitchen gick hyfsat, även om jag blev så pumpad att jag ”föll”. Ryggsäcken gjorde sitt, liksom den lösa stentypen. Ett fotgrepp lossnade för mig. Jag är glad att jag inte ledde. Heiko fortsatte sedan, men klättrade fel, svor över den lösa stenen och klättrade tillbaka. Han satte en cam, och jag var sedan tvungen att fira ner honom till en avsats i camen. Han fick backtracka lite och sedan försöka igen. Då lossnade en STOR stenbumling som han haft fötterna på. Camen höll som tur var, men leden är numera förstörd… Det var Heikos första fall på natural pro. Det var ingen idé att fortsätta så han klättrade tillbaka och vi riggade ytterligare säkring i belayen på första pitchen. Sedan var det bara att fira ner sig igen. Väl nere började vi diskutera hur vi skulle få tag i den kvarlämnade utrustningen. Eftersom klockan var närmare 15.30 bestämde vi oss för att vänta till dagen efter eftersom det skulle hinna bli mörkt. Vi mötte upp med Ola och Andrew och gick ner till lägret. Jag och Ola vandrade upp på en kulle i närheten och spanade. Naturen här är helt underbar. Sedan lägereld, öl, pasta och chili och den sista whiskyn. Trötta och matta la vi oss.

27 augusti

Jag och Heiko fick låna ett 100 m statiskt rep av Justin som hängde ihop med Bernard och Adam (som vi förresten mötte i Mt. Arapiles för två veckor sedan!). Men eftersom de skulle tillbaka till Adelaide vid 14-tiden var vi tvungna att skynda oss. Vi lämnade lägret strax efter 8 och var uppe vid top camp vid 9.30. Fortsatte beslutsamt upp till toppen där jag var tvungen att offra mina kalsonger som toapapper. Skita på toppen av berg är ju alltid kul. Buskagen däruppe var så höga att man inte såg sina fötter, så lite ormparanoia hade man nog. Vi riggade repet och Heiko firade ner sig och städade. När han var färdig och jag drog upp repet insåg jag att han glömt sin ryggsäck hos mig. Så jag fick gå hela vägen ner längs Central Gully med två säckar. Eftersom det är i det närmaste klättring som gäller firade jag ner säckarna med klätterrepet längs vattenfallet. Som tur var kom Bernard och Adam från sin avslutade klättring och de hjälpte mig med en av säckarna ner till top camp. Därefter vandrade jag neråt med säckarna ända till vårt läger. Jag var nere vid 12.45. Vi packade ihop våra saker, lämnade tillbaka repet till Justin och gav oss av. Vi såg kängurur och emuer på vägen. Vi stannade i Pt Wakefield och tankade och käkade hamburgare. Sedan raka vägen till Adelaide.

Mt. Arapiles, Victoria (Australien)

Torsdag

Efter föreläsningarna på torsdagen var jag inblandad i en bilolycka på South Tce. Grönt för mig och rött för en kille som trots detta ville hinna över korsningen. Gasen i botten resulterade i att han klippte mig i 70 knyck. Kofångaren tog höger vad och min hjälm och axel krossade hans vindruta. Jag studsade över taket och ner på asfalten. Min cykel flög 20 m nästan in på andra körbanan. Jag kravlade mig av gatan och svarade på frågor. Två vittnen gav mig sitt namn och telefonnummer, medans en tredje person ringde ambulansen. Ambulansföraren frågade hur det var med mig och jag sa att det inte behövdes någon vård, men när han fick se vindrutan och min knäckta hjälm kom han och hans kollega med bår och stödkrage och jag fick åka till RAH för röntgen, stelkrampspruta och blodprov. Andrew kom upp och vi tog en taxi hem efter jag var färdig. Taxichauffören hade hört om min olycka på radion!

Väl hemma packade jag blixtsnabbt. Haltade ut till vår bil och vi åkte och handlade. Jag satt på bilen utanför och väntade. Mådde lite halvdåligt, men köpte starka Merysyndol painkillers som jag levde på hela helgen. Sedan körde vi 6 timmar till Mt Arapiles i Victoria. Vi blev stoppade av polisen för en random breath test. Klarade oss förstås, men vi blev tillsagda att byta framlykta. Vi gjorde ett ärligt försök, men det fanns inga lyktor på bensinstationen, så vi åkte på krångliga småvägar runt poliskontrollen och fortsatte sedan mot Victoria. Slog läger på en campingplats vid Arapiles fot.

Fredag

Vaknade vid 10-tiden på fredagen och lagade god frukost. Klättrade en double pitch (två replängder) grad 9. Såg en stor fet ödla, och två vilda kängurur. Ont i benen efter olyckan så jag stönade nästan hela tiden.
Körde en sväng till Natimuk och köpte lite slingor, karbiner och quickdraws på eftermiddagen.

Lördag

Tidig uppstigning och snabb frukost på lördagen. Vi klättrade en 170 meters vägg (Syrinx) med 6 belaystations. Wojtek såg en Redback och Andrew hittade ett par gamla trosor på tredje belaystationen! Tog 7½ timme och när vi kom upp till sista stationen mörknade det snabbt. Vi gick nerför the Central Gully med ficklampor. Drack sedan öl och whisky som vi gjort oss väl förtjänta av utanför tälten vid lägret.

Söndag

Söndagen inleddes med en double pitch grad 13 med överhäng. Såå härligt. Vi firade ner från två bultar med dubbelrep (50 m). Sedan klättrade vi Agamemnon, en chimney singlepitch 10. Jag dyrkade upp Valianten med min Leatherman när jag skulle hämta snacks. Andrew körde ner handen i en bikupa och blev stucken på handen. Han firade ner sig kvickt och la ner klättringen för dagen. Jag gjorde leden och städade upp kilar och friends. Sedan firade vi återigen nerför med dubbelrep 50 m. Vi packade ihop våra grejor och körde hemåt framåt eftermiddagen.

Kebnekaise

Topptur och boende i snöbivack. Vi tog östra vägen upp mot toppen, vilket innebar insäkring med sele och riktigt brant stigning upp efter glaciären. Vi fick även möjlighet att isklättra, så stegjärn och isyxorna kom till bra användning.

Sista etappen (från Glaciären öst)
Sista etappen (från Glaciären öst)
Frukost utanför bivacken
Frukost utanför bivacken
Sydtoppen i tjock dimma...
Sydtoppen i tjock dimma…