Terränglöppning längs Hallandsleden – 85 km

En liten idé föddes för några månader sedan: hur långt kan man springa med lätt utrustning under en helg? Kan man dra ett maraton per dag, i terräng, med packning?

Vi måttade ut en lagom sträcka: Hallandsleden mellan Simlångsdalen och norrut till Ästa i Åkulla-området landade på lite drygt 85 km. Nu blev det ju inte en hel helg, eftersom fredag kväll och lördag förmiddag gick åt att placera ut bil vid slutpunkten och sedan köra tillbaka ner till Simlångsdalen. Starten gick exakt 12:00 (se filmen för ett sjukt osynkat startögonblick!)

2018-05-05 19.38.30.jpg
Mot slutet av dag 1 – Frodeparken.

Vi hade som ambition att springa 50 min, vila i 10 min och käka och stretcha lite, sedan 50 min löpning till, etc. Detta för att kunna hålla alla 85 kilometrarna. Det var den första utmaningen: att hålla igen när man känner sig fräsch. Men det visade sig vara en bra strategi. Vi tog en ganska lång lunchpaus också. Detta berodde på att vedköket (enmanskök från Vargo) tog lite tid på sig att koka upp vatten till tre personer. Nästa gång ska vi ta med ett extra.

2018-05-05 06.41.09
Vargo-köket (hängmatta och tarp i bakgrunden).

Löpningen var helt underbar. Vi kunde inte haft bättre väderförutsättningar. Solsken, 17-19 grader varmt, men ändå har inte myggen kommit ännu, vilket gjorde övernattningarna mycket behagliga. Hängmatta med tarp fungerar strålande, och väger inte särskilt mycket.

Dag två kom vi igång i hyfsad tid. Återigen var matlagningen det som tog tid. Vi kom iväg strax efter 9:10 och begav oss norrut. Eftersom vardagen började tränga sig på, tog vi några genvägar så att vi skulle komma hem i någorlunda tid. Det visade sig vara bra, för vi landade på 86 km när vi väl kom fram till Ästad.

2018-05-06 09.18.34
Taggade inför dag 2!

Lunchen dag 2 löste vi genom att fråga en vänlig dam som satt i sin trädgård om vi kunde få koka upp 1,5 l vatten. Hon gjorde det så gärna åt oss, så vi sparade in lite tid där.

Andra dagen var det ännu varmare, uppåt 20 grader minst, och vi fick dricka mycket. I de här trakterna finns det gott om landsortskyrkor, med gott vatten på kyrkogårdarna. Perfekt att fylla upp vattenflaskorna med. När vi inte hade tillgång till civilisation använde vi ett bärbart vattenfilter som man kopplar på en liten vätskeblåsa och sedan pressar igenom vatten från en bäck eller liknande. (Dessutom kokade vi det filtrerade vattnet och använde till matlagning.)

Stelheten i kroppen gjorde att det blev svårare och svårare att kicka igång kroppen efter varje paus. Så till slut köttade vi bara på. Det är alltid sista 2-3 milen som är mentalt påfrestande. Men ju fler gånger man gör den erfarenheten, desto mer robust blir man i psyket. Och känslan när vi sprang in vid mål och såg bilen var fantastisk.

2018-05-06 13.50.09.jpg

Det handlar mycket om det mentala. Att springa 86 km med packning på ryggen i skogsterräng är en utmaning, främst för psyket.

Utrustningslistan för äventyret finns här:

Några highlights från turen:

Annonser

Utrustningstest – Fastpacking med övernattning

Gav mig ut och trimmade in utrustningen inför vårens och sommarens långturer. Lärdomar:

  • Ultimate Directions Fastpack 35 literssäck räcker gott och väl.
  • Ryggsäcken fungerar mycket bra att springa med, mycket på grund av de praktiska västfickorna på framsidan som gör att packningen fördelar vikten bra på överkroppen.
  • Om man tar ut ryggplattan sparar man vikt, och får ytterligare ett fack där man kan vika ihop ett 3/4 uppblåsbart liggunderlag.
  • Basvikt 4,2 kg är behagligt att löpa med.
  • Genom att ha med en tom och urdiskad påse frystorkat har man ett bra tillagningskärl för egna havregryn (så sparar man disk och kan koka kaffe direkt efter gröten på morgonen).
  • Även om mina Trailtalon är lätta och sköna att springa i, blir de plaskblöta. De torkar i och för sig fort igen, men jag funderar ändå på om inte lite vattentåligare skor är att föredra…
  • Fastpacking är magnifikt!

 

Hängmatta och terränglopp i Österlen

På torsdagen vaknade jag med ont i halsen. Hälsenan har trilskats senaste veckorna vilket gjort att jag inte kunnat löptränat alls så mycket som jag planerat. Och nu halsen!

Jag har hört ända sedan barnsben att halsont inte är att leka med och att det är vila som gäller… Men eftersom jag ändå var i Karlskrona på jobb under fredagen hade jag möjlighet att vänta till sista sekund för att bedöma chanserna att bli frisk och hel till lördagens terränglopp på Österlen.

Gjorde en räd på apoteket och sprayade sedan svalget med Coldfri i princip varje timme hela torsdagen och hela fredagen (vilket var en utmaning då jag höll föredrag och workshop hela dagen i Karlskrona). Har även smort Voltaren på hälsenorna morgon och kväll sedan i måndags…

Från Karlskrona via Kristianstad där jag hämtade upp Marcus, och sedan körde vi ner mot Österlen för att hitta lägerplats.

2018-04-14 07.35.162018-04-14 07.45.092018-04-14 08.23.132018-04-14 08.16.20

Efter en stärkande nattsömn i hängmattan under stjärnorna i närheten av Verkeåns naturreservat vaknade jag – halsen var faktiskt bättre, right? Sprayade en sista gång och käkade pannkakor och havregröt tillagade över öppen eld. Försökte intala mig att hälsenan också blivit bättre, och när solen bröt fram i startområdet bestämde jag mig. KÖR! Jag kan ju alltid i värsta fall se det som en vacker skogspromenad om pulsen skulle börja skena, eller att hälsenan skulle ömma.

Själva loppet var fantastiskt. Vackert, bra mix av lättsprungen stig och några tekniska partier. Ganska flackt, men ändå helt klart trailkänsla och tillräckligt många höjdmetrar för att hälsenan inte skulle bli helt bortglömd…

2018-04-14 11.27.32

Efter bara 5 km vågade jag mig dessutom öka på lite. Luften, temperaturen och miljöerna bara stärkte självförtroendet och mitt val av klädsel (shorts och kortärmad merinoull) var perfekt. Det var lite kyligt i starten, men alldeles lagom när jag väl var igång.

Efter ca 12 km la min klocka av, så jag fick springa helt på känsla och eftersom det inte sitter km-markeringar längs banan hängav jag mig helt åt att bara njuta. Målet ligger där det ligger – ingen idé att hänga upp sig på hur långt det är kvar. Vid den enda vätskekontrollen fanns varm blåbärssoppa vilket var magiskt!

Sista biten började både höfter och hälsena göra sig påminda, men då var jag så glad över att jag faktiskt sprang – och med en hyfsad hastighet också – att jag bara log ändå.

Rusade uppför slottstrapporna på upploppet och kom i mål på 2:04. Helt klart snabbare än jag förväntat mig. (Jag var ju redo att promenera i värsta fall!)

2018-04-14 10.42.26

Väl i mål fick jag den fina medaljen i trä, och en kåsa äppelmust från Kivik som var så god att jag nästan fick tårar i ögonen!

Fantastisk upplevelse – jag kommer att springa Österlen Spring Trail nästa år igen och rekommenderar verkligen loppet. Det är ett mycket bra insteg för den som vill prova halvmaraton i terräng. Vackert och lättsprunget.

Tack Marcus för pepp och sällskap! Ser fram emot nästa trailäventyr!

 

Moskenes, Lofoten

Solotur på Moskenesøya, med både sol och regn. Utrustningen fungerade utmärkt, liksom den egentorkade maten (grönsaker, bönor och frukt). Pocket Rocket med gas är det mest mångsidiga och effektiva kökslösningen för sådana här turer.

Fick dessutom möjlighet att hänga på Eirik och Hedda, två grymma trailrunners, upp på Hermannsdalstinden. Packade om min ryggsäck med dunjacka, vatten i Camelbaken och nötmix. Sedan sprang vi upp på toppen och tillbaka till baslägret igen. Att vandra i trailrunningskor är optimalt. Ska försöka hitta ett par som är mer vattentåliga dock.

Lite blandade bilder från turen:

2016-08-02 18.37.472016-08-02 10.38.362016-08-04 10.08.332016-08-02 13.35.452016-08-02 19.03.092016-08-02 19.48.502016-08-02 17.20.232016-08-02 19.02.25-1IMG_4793